Kreditkort

Räntefri period: varför ”upp till 55 dagar” sällan blir 55

Siffran på kortets startsida är inte hur lång din räntefria tid är, utan hur lång den som mest kan bli. Den gäller köp gjorda en enda dag i månaden. Resten av månadens köp får mindre, och hur mycket mindre går att räkna ut.

Varje kort säger ”upp till”, och det är ingen slump

Konsumenternas Bank- och finansbyrå publicerar en löpande jämförelse av bankkort och kreditkort. Byrån är en stiftelse som har Konsumentverket, Finansinspektionen och branschorganisationer i sin styrelse, och den säljer inga kort.

I den hämtning vi låst ned den 11 september 2026 anger 34 kort en räntefri period.

Samtliga 34 uttrycker den som ”upp till” ett antal dagar. Inget enda anger ett garanterat antal.

Det är ingen juridisk brasklapp. Det är en beskrivning av hur mekaniken fungerar. Ingen utgivare kan lova ett bestämt antal räntefria dagar, eftersom antalet avgörs av något utgivaren inte styr: vilken dag du råkar handla.

Spannet går från 45 till 60 dagar. Vanligast är 55 dagar.

Skillnaden mellan det kortaste och det längsta erbjudandet är alltså en halv månad. Det låter mycket, men som nästa avsnitt visar spelar det mindre roll än var i månaden du handlar.

Så uppstår dagarna, och så försvinner de

Kreditkortet samlar dina köp under en fakturaperiod, oftast en månad. När perioden stängs skickas ett kontoutdrag, och betalningen förfaller ett antal dagar senare.

Kontoutdraget är inget utgivaren gör av vänlighet. Det är ett lagkrav. Konsumentkreditlagens 20 § säger att kreditgivaren vid kontokrediter regelbundet ska tillhandahålla kontoutdrag, och räknar upp vad det ska innehålla:

1. vilken period det avser,
2. föregående kontoutdrags utgående datum och saldo,
3. uttag och datum för uttagen,
4. betalningar och datum för betalningarna,
5. det nya saldot,
6. den kreditränta och de avgifter som tillämpats för perioden, och
7. det belopp som konsumenten är skyldig att betala.

Punkt ett och två är de som ger dig brytdagen, och därmed nyckeln till hela den här sidan.

Din räntefria tid är avståndet från köpet till förfallodagen. Eftersom förfallodagen är densamma för alla köp i perioden, medan köpen sker olika dagar, får två köp på samma kort helt olika lång räntefri tid.

Så ser det ut på ett verkligt kort

Bank Norwegian förklarar sin egen fakturaperiod öppet, vilket gör kortet lämpligt som räkneexempel. Fakturan sammanställs den 16:e varje månad och förfaller den 28:e samma månad, och den omfattar köp som bokförts från den 15:e i föregående månad till den 15:e i den nuvarande.

Banken ger själv två exempel, och de landar långt ifrån varandra.

Samma kort, samma faktura, samma förfallodag. Nästan en månads skillnad, enbart beroende på inköpsdagen. Banken sammanfattar det själv som att kortet ger ”allt från 15-45 räntefria dagar”, under förutsättning att fakturan betalas i sin helhet.

Notera att inget av bankens egna exempel når upp till de 45 dagar som marknadsförs. Ett köp den 16:e, alltså första dagen i en ny fakturaperiod, ger 43 dagar, och mer än så går inte att få ut av strukturen oavsett månad. Förklaringen ligger i ett ord i bankens egen villkorstext: perioden omfattar köp som bokförts. Bokföringsdagen är inte alltid samma dag som köpet. Handlar du strax före den 15:e men köpet bokförs efter, rullar det till nästa faktura och du får de sista dagarna på köpet. Maxsiffran förutsätter alltså en eftersläpning du inte styr över.

Fakturatiden är det som skiljer korten åt

Här ligger den uppgift som avgör allt och som nästan aldrig står bredvid dagantalet i marknadsföringen: hur lång tid du får på dig mellan att fakturan ställs ut och att den förfaller.

Bank Norwegian har tolv dagar. Ett kort som marknadsförs med 55 dagar måste ha omkring det dubbla, eftersom den marknadsförda siffran är fakturaperioden plus fakturatiden. Två kort med lika lång fakturaperiod men olika fakturatid ger alltså helt olika räntefri kredit, trots att båda beskrivs med samma sorts formulering.

Fakturatiden är helt avtalad. Det finns ingen svensk regel om att en konsumentfaktura måste ha trettio dagar, eller ens fjorton.

Räntelagen brukar tolkas så, men den säger något annat. Är förfallodagen bestämd i förväg löper dröjsmålsränta från den dagen, enligt 3 §. Trettiodagarsregeln i 4 § gäller uttryckligen bara i annat fall än som avses i 3 §, alltså när ingen förfallodag är avtalad. Då kan ränta tidigast krävas trettio dagar efter att räkningen skickades.

Ett kreditkortsavtal bestämmer förfallodagen i förväg, i kontovillkoren. Varken konsumentkreditlagen eller den nya lag som ersätter den i november anger någon minsta betalningstid för en kontokredit. Vi har sökt igenom båda lagtexterna; begreppet finns inte där.

Kortare än fjorton dagar är alltså tillåtet. Fakturatiden är en avtalsuppgift som skiljer sig mellan kort, och den är värd att jämföra lika noga som dagantalet.

Här finns en detalj som är lätt att ta för given, och som inte bör tas för given: att det skulle gå att ställa in en automatisk betalning av hela beloppet.

Bank Norwegian erbjuder tre sätt att få kortets faktura. Per e-post, där du själv måste genomföra inbetalningen. Per vanlig post, vilket kostar 45 kronor i månaden extra. Eller som e-faktura till internetbanken, där du ”endast behöver godkänna betalningen”. Alla tre kräver att du gör något. Autogiro finns inte bland alternativen för kortet, däremot får bankens låntagare autogiro automatiskt sedan 2022.

Det är ett kort, alltså en produkt vars intäkt uppstår när fakturan inte betalas i sin helhet. Ett lån har redan sin ränta. Vi påstår inget om avsikten, men skillnaden är värd att lägga märke till.

E-fakturan kommer förifylld med det lägsta beloppet

Och så det som gör e-fakturan till en fälla i stället för en lösning, om man inte känner till det.

Banken skriver det själv, rakt ut: ”E-fakturan är alltid automatiskt ifylld med det vi kräver att du betalar varje månad, dvs det lägsta beloppet.”

Godkänner du e-fakturan utan att ändra siffran betalar du alltså minimibeloppet, inte hela skulden. Den räntefria perioden faller, och ränta börjar löpa på resten. Det ser ut som att du betalat räkningen, eftersom du gjorde precis det banken föreslog.

Att det förvalda beloppet får vara det lägsta är värt att ställa mot en annan regel, för lagstiftaren har redan tagit ställning till precis den här mekanismen i ett annat läge.

Sedan den 1 juli 2020 gäller betaltjänstlagens 7 a kap. När du handlar online och kan välja ett betalningssätt som inte innebär kredit, ska det visas först, och ett betalningssätt som innebär kredit får inte vara förvalt. Bryter företaget mot det räknas handlandet som otillbörligt mot konsumenter enligt marknadsföringslagen. Finansinspektionen, som följt upp regeln, beskriver syftet som att minska riskerna för att konsumenter lockas till oöverlagda krediter vid e-handel.

Den regeln gäller kassan. Den säger inget om beloppsfältet på fakturan som kommer efteråt. Kredit får alltså inte vara förvalt när du köper, men det lägsta beloppet får vara förvalt när du ska betala, trots att båda valen leder till samma sak: en kredit du inte aktivt bad om. Vi har sökt igenom både nuvarande och kommande konsumentkreditlag utan att hitta någon motsvarande bestämmelse för fakturan.

Kontrollera därför tre saker innan en längre resa. Vad e-fakturan är förifylld med. Om ditt kort över huvud taget erbjuder autogiro, och i så fall om det står på hela beloppet eller på minimibeloppet. Står det på minimibeloppet skyddar det mot påminnelseavgiften men inte mot räntan, vilket är en skillnad vi räknar på under Delbetalning & minimibelopp. Erbjuds inget autogiro alls återstår att betala innan du åker, även om fakturan då ännu inte kommit.

En obetald faktura äter utrymmet du tänkte resa på

Det finns ett led till i kedjan, och det är det som brukar överraska.

Kreditgränsen är ett tak för din skuld, inte en månadsbudget. Ligger en obetald faktura kvar upptar den plats under taket. Har du 40 000 kronor i kreditgräns och 12 000 kronor obetalt, har du 28 000 kronor kvar att handla för, inte 40 000.

Det är i den situationen man reser bort i tron att det finns gott om utrymme. Kortet nekas vid hotellincheckningen eller vid hyrbilsfirmans spärr, vilket är obehagligt på ett helt annat sätt än en avgift på hemmaplan.

Tillåter avtalet att gränsen överskrids blir det i stället dyrare. Konsumentkreditlagen räknar uttryckligen med det: kan konsumenten enligt avtalet överskrida en kreditgräns ska kreditgivaren löpande informera om krediträntan och avgifterna, och har överskridandet varat i en månad ska konsumenten snarast underrättas om den överskjutande skulden, krediträntan på den skulden och om avgift eller dröjsmålsränta på grund av överskridandet. Att lagen kräver den underrättelsen säger något om hur vanligt det är.

Kortet kan dessutom sluta fungera innan du hunnit rätta till det. Bank Norwegian skriver: ”Om du får en betalningspåminnelse kan du få problem med att använda kortet innan kravet betalats.” Det är alltså inte bara utrymmet under kreditgränsen som kan ta slut, utan kortets användbarhet i sig, och båda inträffar medan du är borta.

Räknat framlänges blir det alltså fyra kostnader ur ett enda missat betalningsdatum: den förlorade räntefria tiden, räntan på det som står kvar, påminnelseavgiften, och vid överskridande både en avgift till och ränta på den överskjutande delen. Ingen av dem är stor för sig. Tillsammans är de flera gånger vad kortets bonus ger på ett år.

Räkningen går att göra själv, och du behöver inte lita på oss för att kontrollera den. Ett köp på dag d i en period om P dagar får så många dagar som återstår av perioden, plus avståndet G från periodens slut till förfallodagen. Alltså (P - d) + G dagar.

Maxvärdet uppstår på dag ett. Det är den marknadsförda siffran M, och ur den följer att G = M - P + 1. Sätt in det, och hela tabellen nedan faller ut med papper och penna.

Viktat över de 34 korten marknadsförs i genomsnitt 53,6 räntefria dagar. Mittpunkten i utfallet ligger på 39,1 dagar.

Tumregeln blir att dra ungefär femton dagar från den marknadsförda siffran för mitten av spannet, och tjugonio dagar för botten.

Fakturaperiodens längd påverkar siffrorna något. Räknar man om tabellen för 28 respektive 31 dagar i stället för 30 flyttar sig minimivärdet två dagar uppåt respektive en dag nedåt, medan maxvärdet är oförändrat. Riktningen är alltså densamma oavsett.

Villkoret som nollar hela perioden

Allt ovan gäller under en förutsättning som sällan står lika stort som dagantalet. Konsumenternas jämförelse definierar den räntefria perioden som den period som är räntefri om du betalar hela fakturabeloppet, alla inköp och uttag under perioden. Det är ett hårdare villkor än det låter.

Betalar du en del av fakturan och låter resten ligga kvar är det inte så att du får behålla räntefriheten på den del du betalade. Krediten är utnyttjad, och räntan börjar löpa på det som står kvar. Att betala minimibeloppet är därför inte en mild variant av att betala hela, det är en helt annan sak ekonomiskt, och vad den kostar i kronor räknar vi på under Delbetalning & minimibelopp.

Ingen lag garanterar dig en räntefri period

Vi har gått igenom tre lagtexter i våra egna snapshots och letat efter ett krav på räntefri tid.

• Betaltjänstlagen (2010:751): ordet räntefri förekommer inte en enda gång.
• Konsumentkreditlagen (2010:1846): ordet förekommer, men bara i 4 §, och då för att undanta räntefria krediter från vissa informations- och ångerrättsregler. Aldrig för att kräva att någon kredit ska vara räntefri.
• Nya konsumentkreditlagen (2026:1011): ordet förekommer inte alls.

Den räntefria perioden är alltså en avtalsförmån, inte en rättighet. Utgivaren bestämmer den, och kan ändra den enligt kontovillkoren.

Det förklarar också varför alla 34 korten skriver ”upp till”. Ingen regel säger hur den ska redovisas. Det lagen däremot ger dig är rätten att se perioden i efterhand, genom kontoutdraget i 20 §, och från november månadsvis.

Två kort som båda kallas kreditkort kan räkna olika

Här finns en språklig fälla som är värd att känna till, eftersom den avgör om du har någon räntefri tid över huvud taget. I fackspråket är betalkort och kreditkort två skilda saker, och Konsumenternas definitioner är tydliga på punkten.

Ett betalkort är enligt dem ett kort där kortinnehavaren enligt kontovillkoren får vänta en viss period med att betala det belopp han eller hon handlat för, och perioden är vanligtvis 30 till 45 dagar. Någon ränta betalar du inte om räkningen betalas i tid. Ett kreditkort i strikt mening är ett kort där betalningen sätts upp på ett skuldkonto och där ränta i allmänhet debiteras från inköpsdagen. Du får anstånd med att betala, men ränta löper redan innan fakturan kommer.

I dagligt tal, och i utgivarnas marknadsföring, kallas båda för kreditkort. Konsumenternas löser det genom att ha en egen typbeteckning för kombinationen, betal- och kreditkort, och det är den beteckning som dominerar listan. De flesta korten i jämförelsen är alltså båda sakerna på en gång.

Den räntefria perioden är betalkortsfunktionen i ditt kort, inte kreditfunktionen.

Betalar du hela beloppet använder du kortet som ett betalkort, och då betalar du ingen ränta. Låter du skulden ligga kvar slår kreditfunktionen till, och då gäller kreditvillkoren. Vilken funktion som är förvald står i kontovillkoren.

Skillnaderna mellan korttyperna i övrigt går vi igenom under Så fungerar ett kreditkort.

Vanliga frågor